torsdag 22 oktober 2009



Hej igen! Mysigt att tända ett ljus
i mörkret, ta en fika och dela en
liten dikt... :)




Vid en stuga...


Vid en stuga i bergmark och skog,
hittar jag min fågel sjungande.
Rösten är stark och mycket klar,
för mig framåt liksom gungande.


Trygg jag blir när jag hör min fågel,
sången ger mig liv och skratt.
Vill hålla hjärtats dörr helt öppen,
att finnas till både dag och natt.


Min fågel sjunger varmt om Jesus,
trygg kan jag bara vara här.
Härligt, underbart får jag vila,
han den trofasta kärleken är.


På djupet han lyfter av med kraft,
allt som är smärtsamt och tungt.
Hans liv har tagit boning i mig,
nu fyller mig fridfullt och lugnt.


Sången som jag hör har vackra ord,
den vill tala om kärlek för mig.
Ingen människa finns här någonstans,
som inte är älskad av dig.


Så fortsätt min fågel att sjunga sången,
träden jublar och tar mig i hand.
Vid en stuga i bergmark och skog,
vingarna bär över vatten och land.






Tycker om dikter och att läsa dikter
högt är trevligt! Skriver du själv dikter?
Du får gärna dela med dig av någon till
mig om du vill. Mejla eller lägg in en som
en kommentar. Vore skoj... Ha det gott!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar