ingelas blogg

Han kan aldrig...

Han kan aldrig bestämma sig,
den fulingen.
Han kan aldrig slå sig till ro.
Men när han visar sin rygg
flyger bort så,
byggs åt honom ett bo.

Han kan aldrig stilla sig,
den fulingen.
Han har ett ivrigt litet hjärta.
Men därifrån som han kom
och flög iväg ifrån,
finns ingen orolig smärta.

Hör sången som inte lämnar,
den fulingen.
Den finns kvar vart än det bär.
I sökandet, letandet den fulingen
leder tillbaka till den,
som han håller mest kär.







Ibland kan livet vara så här.
Ett oroligt sökande efter något som
vi samtidigt vet svaret på.
Kanske att ordvalet "fulingen" inte
passar alla men jag tyckte att det var
lite kul.
Ibland så kan livet verkligen vara som
en flykt. Även om man någonstans
kanske innerst inne vet var man hör
hemma och vem man är.
Ja, kanske kan det vara så då och då..