torsdag 24 februari 2011



Lydia i solen förra sommaren (snart sommar igen!!)





Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst. Han, min Herde, gick för mig i döden men han lever i all evighet. Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet. Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet...

1 kommentar:

  1. Jättefina bilder!!!! Oj, oj, oj!
    Och låttexten värmde mig. Bardomsminne. Känsla av trygg fader.
    Kram

    SvaraRadera