Lydia i solen förra sommaren (snart sommar igen!!)
Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst. Han osynlig är men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst. Han, min Herde, gick för mig i döden men han lever i all evighet. Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet. Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet...
Jättefina bilder!!!! Oj, oj, oj!
SvaraRaderaOch låttexten värmde mig. Bardomsminne. Känsla av trygg fader.
Kram